Dom säger att kärleken är komplicerad. Det är inte sant, iallafall inte enligt mig. Kärleken är inte komplicerad om du inte gör den. 

Kärleken är inte komplicerad, det är dom som är kära som är komplicerade. 

När man är trött på att kämpa för den man verkligen gillar känns det som att något spricker inom en. Som att det som fanns där för den personen får en pil kastad på sig. Det gör ont. Att gråta floder hjälper inte. Det finns inte tillräckligt med tårar för att beskriva hur ont det gör. Man vill inte förlora den personen för att han betyder så mycket. Men man vill inte heller ha så ont. Man vill inte känna det man känner.

 Men det går över. Steg för steg börjar man ta sig upp. Man börjar tappa det som man känner. Man börjar inse att känslorna man hade gjorde livet lite svårare. 

 Om man tänker tillbaka så inser man att personen bara fick en att känna sig speciell när den ville de. Personen fick dig att känna dig vacker när den ville de. Personen fick dig att må bra, känna lycka för att den personen skulle kunna bryta ner dig. 

Att gilla någon som inte bryr sig ett dugg om en och bara utnyttjar en känns som att någon står och river en i hela kroppen. 

Så vad ska man göra när man inte orkar mer? 

När man känner att den där känslan man har bara gör en ledsen men man kan bara inte släppa den, för att den känns så bra i fem minuter med honom. 

Här kommer lite inspiration.